Idag spelade de också min hatlåt (eller det var iof ett annat band idag, fråga inte vilket). Det var lättare idag att försöka att inte tänka på att det är min hatlåt. Det var tur.
Annars var kvällen väldigt bra. Den var lite tröttsammare än dagen. Men jag fick inte sådär väldigt mycket ont i fötterna som jag fick tex förra året. Jag tror det är för att vi åkte hem tidigt igår.
Imorgon ska jag sova och åka buss.
Jaha, så då var första kvällen slut. Vi åkte tyvärr hem tidigare så vi (eller jag?) kanske är någorlunda pigg imorn, både på dagen och kvällen.
Sammanfattning: Min trogna braiga kille från norr var där, det var tur. Det var roligt att se tvillingarna igen. I efterhand kan man tycka att det var roligt att jag dansade med JN till min hatlåt. Den haltlåten som han och en annan sjungit Singstar med och tillägnat mig (fast jag hade som tur var åkt hem). De tillägnade den mig alltså för att de visste att jag hatade den.
Jag måste bli bättre på att inte le hela tiden. Det är dumt att le mot de som gör så jag får ont i armarna. Två sådana fann mig ikväll. Det var tråkigt.
Eftermiddagen ägnades alltså åt sportlovslägerplanering. Det var spännande. Vi kom en bit iaf. Imorgon är det ledarträff, planering och sen mer dans.
Do you want to know a secret? I miss summer and Iceland. All the fun we had. I miss the life without worries. The life that always had a lot of different food at home. And I could eat ice cream every day. Speaking English and try to understand the Icelandic. Use the angry eyes at K when he spoke (very fast) Swedish about guests. Realize that I’m hungry when the clock is after one and I’m already in bed so me and M start talking about food. Not wake up before nine thirty. Only use the phone for alarm, clock and music. Have massage every tuesday evening with S. Laugh at all those crazy jokes. And all the fun we had.
Börja inte frosta av frysen för sent på dagen om det är mycket is. Det blir så tråkigt då. Men nu är skåpet igång igen. +12 i kylskåpet och -13 utomhus. Hoppas maten i ikeakassarna mår bra ute och att maten i kylen inte är ledsen.
Jag ska iallafall aldrig mer frosta av den frysen =)
Vill du följa en till intressant blogg? 365saker.se tipsar om en ny sak att göra varje dag. Jag tycker det är roligt att läsa, väldigt olika förslag är det. Och det är roligt skrivet. =)
Ofta när jag åker buss tänker jag att vi har rätt bra bussar här i Sundsvall. Oftast är det en röst som säger vart man är och/eller en text. Det fungerar inte i alla bussar, men det går iallafall framåt.
I Reykjavik var jag och Milja tvungna att vara väldigt uppmärksamma var vi var när vi åkte buss. Vi köpte ett tredagarskort, så det blev mycket buss =). Det gick bra alla dagar förutom kvällen vi såg Batman på bio. Då var det kolsvart och inte ens på busshållplatserna vi åkte förbi stod det namn på stället. Vi var väldigt förvirrade. Eller iallafall jag. Hon satt där med vår karta och försökte lösa det medans jag pratade med Rickard. Helt plötsligt säger Milja att vi måste byta buss här, för här går det en buss åt det rätta hållet. Det var tur för oss. Reykjavik borde också införa ett turist och handikappvänligt system =)
Igår tänkte jag på massa saker att blogga om. Jag har ju varit söderut i helgen och haft fullt upp så jag inte hunnit blogga 
.
På centralen i Stockholm var det duvor inomhus. Det tycker jag är väldigt äckligt. Vad gör de där liksom? De borde vara ute och frysa typ. Jag blev ganska irriterad på tågresan. Jag hade lagomt irriterande barn bakom mig. Jag hatar sådana barn. Föräldrarna var helt osynliga förutom när krokodiltårarna kom på övertrötta minsta barnet. Först blev det en vidarebefodran om att man inte fick ha både kudde och dator. Sen kom pappan som inte verkade säga nåt särskilt… Föräldrarna satt på andra sidan något säte bort. De två minsta barnen skulle egentligen sitta framför de men sprang runt runt runt. Eller satt bredvid storebror bakom mig, med dator (tre pers på två säten). Innan Hudik satt de aldrig stilla på deras eget säte mer än fem sekunder. Ibland stod de däremot på sätena för att prata med föräldrarna. Men i Hudiksvall var det stora snöhögar och deras ögon (och röster) var såsom de aldrig sett snö förut.
Mellankillen blev väldigt förvånad när jag visste hans namn… Jag hade ju hört det nån timme. Och det var ganska svårt att undvika då de hade gälla röster. Jag sa åt honom att om lillebror säger att du ska sluta slåss ska du sluta. På frågan hur jag visste hans namn svarade jag mitt standarddumsvar; det står skrivet i din panna. Nästa gång blir det nog faktiskt tyst avdelning för mig. Det känns fegt men säkrast. Som om jag inte var trött innan, jag blev helt slut i huvudet. Tur att vi bara blev 20 min sen. Fredagar och söndagar är dåliga dagar att resa på…
Sådär. Bok nummer två tog lite kortare tid att läsa ut. När jag får nästa bok ska jag läsa mer, men inte förrän efter helgen. Jag har börjat tänka och drömma på engelska igen. Det är roligt. Annars händer det inte så mycket här.
Varje gång jag börjar på en ny bok kommer jag ihåg varför jag slutade läsa böcker. Det blir liksom så lite tid över till annat då. Jag har inte lärt mig än att lägga ifrån mig boken, för det är ju spännande. På två dygn läste jag ut boken syster tyckt jag ska läsa. Från början gick det lite segt med många ord som jag inte hade full koll på, men sen ignorerade jag de, eller nåt. Ikväll får jag nästa bok, hoppas jag.
Förresten, läs inte hela wikipedialänken, då den berättar allt som händer i boken. Det är bättre att läsa boken än på wikipedia. =)